Att smida en ring

att vällningen gick upp kan ha berott på att du smidde för kallt?

Jag tror inte att jag smidde för kallt. Fick nog inte vällningen att ta ordentligt i kanterna, så gick jag kanske på lite hårt med hammaren och försökte flytta på för mycket matrial på en gång....
Ett tips jag fick av en smed här nere på medeltidsveckan var att gå på lite hårdare när de första lätta slagen har fallit för att få ut slaggen, så man får "ihop" fogen ordentligt.

Tyckte inte att det var någon större skillnad mellan bitarna, kan vara att den äldre biten inte är så gammal ändå. Den var också lite tjockare så det är lite svårt att tycka till ordentligt.

Jag har riggat ringarna för en bild, ska bara ladda upp kamerabatterierna så återkommer jag med en bild... Jag kommer att vända de sämre sidorna till så får ni se vad det var som inte blev helt "hundra".

Något som jag märkte är att det är lite svårt att rikta en ring när den är klar, den liksom bara glider undan när jag slår på den, måste komma på något bra sätt att få det att svara mot städet.

Här är bilden på ringarna, lite högupplöst för att se alla skavanker:

/E

Har du testat att ställa dem i en urslipat stålbit, med en ränna? (tes undre halvan av ett gammalt rundsänke, etc)?
Då borde de inte glida så lätt.

Vilket stål använder du? om du använder modernt lågpris stål kan det ibland bero på att det håller ojämn kvalitet, vilket kan göra vissa bitar svåra att välla.

Även dåliga, å billiga stål har en övre och undre gräns för legeringar i analyserna, och jag tror inte det är felet, för det handlar
om promille gränser i legeringarna, så jag tror nog det är ovana och träning i att välla ihop ringar.
Men vissa stål är ju sämmre än andra att välla.
Om man skal ha lättvällda stål så bör dom väl inehålla mycket kiesel va !

Kallsme´n

Jo, det är ju sant, men när man studerar innehållet i en container...

Dessutom har jag upplevt att saker man jobbar med spricker sönder pga fel i materialet, mm
Samt att vissa delar kan ta viss härdning, medan andra bitar inte gör det, osv...

(jag kollade upp det med andra sedan för att förvissa mig om att det verkligen var materialet det berodde på... men även där hade man samma erfarenhet, av samma stål...)

Men, nån kontroll lär det ju vara...

Kan bara säga att med dagens kontroller inom stålindustrin så är det väldigt sällan sprickor och dyligt uppstår pga materialfel.
Har väl smitt någonstans mellan 120-175ton stål sedan 2001 i smedjan och endast varit med om att materialet har spruckit pga materialfel en gång, ca 110kg totalt, men som sagt gammalt stål då inte tillverkningsprosseserna var nog bra, så kan det nog hända oftare att det har varit materialfel.
Lite off topic kanske, så nu blir det inget mer från mej, hej, leverpaste!!!

Kallsme´n

Får ta och testa lite, det är ju 1312 från en nyinköpt laddning som jag använt. Jag tror det är mycket pga skit bakom spakarna. Ska testa att välla en bit igen snart... måste som sagt träna lite på vällning av ringar, mycket skit bakom slägga tror jag.

/E

Jo... kanhända jag hade fel...
Det är ju så att säga viss skllnad på 1312 och odeffinierat kinesiskt konstruktions järn...
(som jag uppfattade det rörde sig om förut...)

Nå, nu skall inte heller jag kladda för mycket här!
Så, vi återgår till ringarna...

Frågan har tydligen delats i två...

Rikta en ring:

Jag gör det över hornet. Där ringen böjer in för mycket lägger jag över hornet och rätar ut. Till slut när ingen del av ringen böjer inåt så är den ju rund. Om du försår vad jag försöker förklara ??? ?  ??? ??? ???     ;D

Taskigt mterial:

Jag smidde för ett tagsedan ett plattjärn 1312 och skulle borra ett hål innan jag smidde vidare så jag skickade biten i vattnet. Sedan i pelarborren. Där var det stopp. Borret rök åt h-vette och det gick inte att fila på kanten av biten heller, helt klart hade det tagit härdning. Är numera försiktig hur jag kyler biltar som skall borras.

/Marberg

Om det är fingerringar du vill välla kan jag säga att det är svårt eftersom det är svårt att exakt kontrollera ett så litet järn i elden men det går om man ger sig fan påt. Annars för vanliga större ringar är mitt tips att du tunnar ut ändarna på så sätt att de möter varandra liggande så att du kan slå uppifrån på vanligt sätt på städet när du slår ihop. Om du hor ett litet fetare järn kan du låta smältan gnistra lite mer än bara en gnista innan du fort som fan slår ihop med några snabba inte alltför hårda slag. Du kanske redan visste detta men nu vet du det en gång till i så fall / Martin smed i Handen