Besök på Hultsbruk

För ett par veckor sedan hälsade jag på hos Cegga i yxsmedjan i Hultsbruk. Här har det smidits yxor i mer än 300 år, så jag kände lite av historiens vingslag i omgivningarna. Ett litet brukssamhälle med pampig herrgård där patron levde kvar med husa och körkarl tills för bara några år sedan. Smedbostäder fanns förstås och bostäder för annat folk, magasin och affär. Vi gick en runda, några bilder finns här nedan, andra kommer i mitt fotogalleri. Cegga visade upp sin nyinköpta hammare som vi läste om. Oj oj oj, där har han att göra ett tag. Vi gick också en sväng neråt bäcken. Tio centimeter djupt vatten där Cegga påstod att havsöringen lekte. Det var knappt jag trodde mina ögon när en rackare låg där och vilade på väg nedströms. Det var så grunt att han fick krypa på botten och ändå ha ryggfenan ovanför vattenytan. Ett par tre kilo sådär. Se bilden nedan. Den var så trött att Cegga kunde lyfta upp den ur vattnet.

Och så skulle vi smida då. Jag hade bara sett en yxpress på bild och kunde väl aldrig drömma om att jag någonsin skulle komma i närheten av en så'n. Med 200 tons tryck klämde den ut järnet som när vi bakar bullar. Och då var det ändå den lilla pressen... Cegga gjorde några yxor, det såg så lätt ut. Först ögat. Tjoff, på en sekund blev det ett hål, som säkert skulle ta mig en timme att dorna upp. Och så andra sidan. Tjoff. Därefter grovformning av bladet. Lätt, lätt. Det där var väl inget...bara hålla in järnet och så blev det en yxa. Sedan värmning igen och skicka över yxämnet till andra sidan pressen för finjustering och till sist stämpling. Snyggt, och så lätt det verkade vara att göra en yxa. Ingen match alls.
Nu var det min tur. In med järnet under dornet, exakt i rätt sekund. Tjoff. Och tjoff. Hoppsan, skulle man dra ut lika snabbt också? jaha min bit fick visst ett och ett halvt hål. Okej, bort med den och in med en ny och si det blev ett öga på rätt ställe. Pressen gör ett slag ungefär en gång per sekund så det gäller att hålla på rätt ställe i rätt tid. Okej ett hål var klart, men efter mina trevande försök hade biten svalnat så in i värmen en stund. Så bladet då, hur var det han höll? Där kanske. Ja Ploff och så lite till